
foto: svt
Nu har jag suttit trollbunden framför datorn och mina glädjetårar håller på att stelna på kinden.
Tack Tom Alandh för en fantastisk film, Martina och jag.
Tack Martina för att du delar med dig av din underbarhet.
Tack Martinas mamma för att du har låtit Martina vara och bli allt det hon har visat att hon klarar, bättre än många andra, och med ett leende på läpparna.
ursäkta min sentimentalitet men det var bara så jävla fint.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar