en fram- och tillbakablick

tänk. på fredag, om mindre än en vecka, åker jag till ett främmande land, en främmande stad och en främmande lägenhet som jag ska dela med en främmande människa.
det kommer säkert att gå bra. även om det känns som att marken försvinner under fötterna när jag tänker på det.
jag ska dela en tvåa med en kinesisk tjej från kontoret.
det låter helt perfekt på många sätt.
men risken är nog stor att jag blir besviken på min nya lägenhetskamrat.
jag har nämligen haft världens bästa rumskamrat, och inget kan ju mäta sig med världens bästa. det hör man ju.
jag har bara delat lägenhet på riktigt en gång, och det var med jessica, jag brukar kalla henne jessica fantastisk. för att hon är just det.
hon flyttade in i min (läs pappas) etta på 24 kvadrat förra vintern, och jag fick ha henne hos mig i några månader. Det var den bästa tiden i den lägenheten, som var mitt hem i tre år.