"vardagslivet" börjar ta form

Nu har jag börjat jobba på kontoret!

Alla är kineser, utom jag och Felix, men hans assistent Nicole är tolk, och för övrigt helt underbar.

Idag var min andra dag och jag har nu gjort en första lerskiss i jättefin kinesisk porslinslera till ett mycket häftigt och hemligt projekt i Shanghai. Jag hoppas verkligen att det blir av, de ska på pitch för det på torsdag, så då får alla hålla tummarna.

Jag jobbar från 9.30-18.30, Summer (som jag delar lägenhet med) och jag går dit tillsammans. Hon tar bussen till jobbet och jag hänger på. Bussresan kostar 2 kronor. Men vi hade nog lika gärna kunnat gå hela vägen, för vi tar bara bussen två stationer!

till höger du hur en bussbiljett ser ut. I kina är dokument ofta svartvita med en röd stämpel. Jag tycker att det är så himla vackert.

Kontoret bjuder på lunch, den kostar runt 10 kr. på förmiddagen skickas en lista runt med alla rätter man kan välja på (och bilder till, tack och lov.) och sen får man fylla i vad man vill beställa. Rätternas namn består av ungefär 10 tecken, och man har typ två centimeters plats att skriva på. Jag har verkligen blivit förvånad när maten kommit och de har listat ut vad jag försökte knåpa ihop!

Summer är jätteduktig på engelska men väldigt blyg. Men jag har insett att om jag någonsin ska lära mig kinesiska så måste jag utnyttja henne till max. så idag bad jag henne att först säga allt på kinesiska när vi pratar, och sen på engelska om jag inte förstår (vilket jag inte kommer att göra).

Första kvällen jag var här kom det fram en man till mig, han såg prydlig ut med kostym och en liten portfölj och förklarade på ganska hyffsad engelska att han hade tappat sin plånbok och behövde 20 yuan (kr) för att åka bussen hem till sin hemstad. Jag ljög och sa att jag inte hade några pengar, men han fortsatte att be mig. Så till slut höjde jag rösten och bad honom att dra åt pipsvängen.

Sen fick jag lite dåligt samvete. Tänk om han verkligen hade blivit av med sin plånbok. 20 kr är ju ingenting om man kan hjälpa en stackare i nöd.
I kväll när jag kom hem kom samma man fram till mig och frågade exakt samma fråga..! Jag blev så himla arg så jag skrek på honom på engelska ”YOU ASKED ME THE SAME QUESTION TWO DAYS AGO”. Plötsligt kunde han ingen engelska. ”shenme?” sa han. (=vad sa du?).

Ha! 1-0 till mig.

Nästa gång han kommer ska jag skrika på kinesiska istället.