På marknaden

Idag åkte jag, Maria och Pernilla runt med guiden David och chauffören Frank på tur i Shanghai. Vi såg så mycket.

Det här inlägget får handla om en marknad vi gick igenom.

Här uppskattas djurens delar på ett annat sätt än i Sverige. Fiskarnas huvud går bättre åt än resten av kroppen. (vilket man också märker på restaurangerna där väldigt många rätter innehåller fiskhuvud…)

Eller vad sägs om en gristunga, mage, eller kanske några hönsfötter?

Lite färska nudlar.

Det skar i hjärtat att se fåglarna i de trånga trånga burarna i väntan på det oundvikliga. Men det känns samtidigt som att allt här, är brutalt ärligt på något vis. Inte som färdigskurna fileer i frysdisken, det här är ju faktiskt samma djur som vi käkar till middag i Sverige.

äggutbudet är något större än hemma…

David berättade att just de här grodorna är olagliga att sälja, för de var viktiga insektsätare.

Vi gick också förbi en liten butik där de tillverkade dunjackor.

fyrverkerier och hajar längs väggen

Igår bjöd Shanghai på storstilat fyrverkeri i samband med firande av ”mid-autumn-festival”: det var väldigt fint, och höll på i gedigna 50 minuter. Tydligen så kör de ett fyrverki var tredje dag, så ett i onsdags och ett igår och sen… La Grande Finale! På min födelsedag!. Bra planerat tycker jag.


Det visade sig att Maria, som jag känner från KTH, är här med en tjej som heter Karin och gör sitt exjobb. De har varit här lite längre och har således lärt känna lite mer människor, så igår blev jag introducerade till några av de svenska kidsen här. Det var trevligt, först var vi i deras lägenhet och åt Mooncakes av alla de slag (jag har nu förstått att de med röda bönor bara är en av många varianter), det fanns faktiskt en och annan sort som var okej, men det är fortfarande ingen favoritbakelse. Sen åkte vi till Century park och tittade på fyrverkerierna. Sen åt vi en enorm middag tillsammans. Och avslutningsvis kollade vi in Shanghais nattliv.

Klubb Mint, som ligger högt upp i ett hus nere vid the Bund med grym utsikt, hade hajar i ett väldigt smalt akvarium längs väggen. Jag tyckte att det kändes lite olustigt.

i klädaffären

I Shanghai finns det affärer exakt överallt. Luftkonditionerade gallerior med marmorgolv och jättefina butiker samsas med butiker längs gatan som är smutsiga, billiga, men rätt charmiga. När man går in i små butiker så händer det ofta att personalen kommer med förslag på vad de tror att man skulle gilla. Jag tar de här förslagen ganska personligt, som att de först grundligt bedömt min “stil” och sedan omsorgsfullt plockar fram det plagg de tycker skulle fullborda min garderob. Tyvärr händer det inte allt för sällan (ungefär varje gång hittils) att jag får förslag på de mest gräsliga kläderna.
Idag köpte iallafall en kjol, som ingen rekommenderade till mig men som jag tycker är väldigt fin.
jag köpte också 5 ark med teckningar och ord på kinesiska. så nu vet ni vad kjol heter här.

Blixtsnabbt internet och nationaldagsfirande.

På senaste tiden har mitt internet gått snabbt som blixten. Jag kan kolla på SVT play, lyssna på spotify, och igår så skypade jag med Albert, Stella, och mamma samtidigt (och pappa fick vara med en stund per telefon från Island också). Det var mäktigt. Det kändes precis som vid middagsbordet när alla pratade i mun på varandra för att få höras.

Sen sa felix, när jag skröt om mitt snabba internet, att det antagligen beror på att alla kineser har dragit från stan nu under semestern, så att nätet inte är så belastat just nu. Jahapp - Party pooper.

Jag kan i alla fall njuta av det några dagar till.

Ikväll är den stora kvällen för nationaldagen. Det kommer att bli pompa och ståt, och jag har blivit medbjuden att gå till century park och titta på fyrverkerierna med några svenska tjejer som också bor här. Maria skrev att hon hade hittat min blogg och sett att jag också skulle till Shanghai, genast tyckte jag hemskt mycket om henne.



Min bror har lärt mig att bambu har en högre draghållfasthet än stål. Men även med den vetskapen är jag inte säker på att jag skulle känna mig helt trygg om jag klättrade upp i byggställnigarna här…

Tusen röda lyktor

På torsdag börjar som sagt en av Kinas största högtider – nationaldagen. Och det märks i stan att nåt på på G. - Som över en natt har Shanghai förvandlats till de tusen (miljonerna) lyktornas stad. Det är väldigt fint.

Och så käkar alla ”Mooncakes”. det är som kompakta söta bullar, Summer säger att de är gjorda på röda bönor. Väldigt mäktiga och lite för söta för min sak. Jag har käkat en halv, det räckte gott och väl. Det jag däremot inte kan få nog av är de vackra kinesiska askarna de kommer i.

Så ska sushi smaka!

Igår blev jag bjuden på sushi, på en restaurang som heter Haiku. Jag vet inte hur jag ska beskriva hur gott det var, men alltså det var JÄTTEGOTT. Det var vad man kan kalla en aha upplevelse. ”aha- det är så här sushi ska se ut, och smaka”. Det var så himla fräscht, och så vackert, och gott. Vi beställde in annan japansk mat också. Bland annat kött med anklever. Dit ska jag ta alla som kommer och hälsar på mig!

Här är matlistan man skriver på till lunchen. Jag råkade skriva på måndagsraden igår när vi jobbade en söndag, jag orkade inte skriva något nytt idag, så det fick bli samma mat idag igen. Tyvärr var den inte så spännande, friterad fisk med någon mosig grönsaksröra.

Hittills har jag bara vågat beställa av rätterna som det finns en bild till. Så jag har bara utnyttjat ungefär en tredjedel av utbudet. Men en dag... Då ska jag kunna välja mat från alla rätterna….!

Prutproblem och födelsedagsbekymmer.

Igår köpte jag en klänning i en liten butik på gatan. Den kostade 158 kr. Summer prutade till 150. (en hel lunch I shanghai)…



till vänster: jag i min fina skjortklänning,

till höger: Summer, med en hel lunch i Shanghai.

När vi gick ut från affären sa summer “you should not say “okey!” to me in the shop. You should say maybe, otherwise the lady will know you like it very much. Then you can not get a good price”.

Undrar om jag någonsin kommer att lära mig att pruta.

Nu har jag fått internet till lägenheten. Lyckan är dock begränsad, det är så himla frustrerande att häften av alla hemsidor är blockade. Och spotify hackar bara. Här snackar vi U-landsproblem.

I morgon är det söndag och en vanlig arbetsdag. För på torsdag börjar någon superledighet här i kina. Då blir vi lediga i 8 dagar. Ingen av dem som jag lärt känna här kommer att stanna i Shanghai, de flesta reser hem och hälsar på sina föräldrar. Ni som har koll på den viktigaste dagen på året (i mitt universum) inser snabbt att min födesledag infaller under dessa dagar…

Det känns tyvärr inte som att min B-day kommer att få den uppståndelse den förtjänar. Men det är ju 10 dagar kvar…

lammbullar och gyllene råttfärgat hår

Idag gick jag och summer hem tillsammans efter jobbet. Hon bjöd mig på middag på en restaurang som hon sa att många västerlänningar gillar, och jag kan numera räknas in i fancluben. middag heter förövrigt 晚饭 – wǎnfàn, det lärde jag mig idag.

Ofta på kinesiska restauranger beställer man in flera rätter och sen ställs de i mitten av bordet, och så har man en egen tom skål att börja med och så kan alla ta från allas mat. Därför är det grymt med stora sällskap. Det gäller bara att inte ha bacillskräck, för man tar maten med samma pinnar som man äter med…

Eftersom vi bara var två kom vi inte upp i så hemskt många rätter, men de var hemskt fina de vi fick, min favorit var lamm i små bullar. Åh det var så sjukt gott! De såg ut som små minihamburgare, fast ändå inte.

Sen satt vi och pratade. Jag frågade om hon tyckte att västerlänningar (generellt) är vackra eller fula.

• beautiful. Very beautiful. You have big eyes, straight noses, and golden hair. Sa hon och gestikulerade med händerna.

Golden hair – det lät så vackert när hon sa det. Jag skulle snarare beskriva det som råttfärgat.

Krabbkalas och melonhicka

En gång i månaden bjuder kontoret på en fin middag till alla anställda. Den dagen inföll igår.

Det var hemskt trevligt. Vi gick på en jätteflott restaurang/hotell med en helt sjuk buffé. Det fanns allt från ostron till gud vet vad.

Jag käkade mest sushi, och vattenmelon. Åh jag älskar sushi och vattenmelon.

Tjejerna från kontoret fyllde sina talltikar med skaldjur, och vräkte i sig krabba, som de satt och sög och pillade ut lika ivrigt som svenskar käkar kräftor på sommaren. Jag undrade varför alla var så tokiga i just skaldjuren och nicole förklarade att det var det på buffébordet som är dyrast att köpa i Shanghai!

–ah! De måste tycka att jag var sjuk i huvet som käkade mig mätt på vattenmelon som är typ gratis här.

Jag fick dessutom hicka inom fem minuter. Det var värt det.

Tjejerna passade förövrigt även på att dricka kaffe till maten. Jag antar att kaffe är dyrt här också…

Nu har jag suttit på en amerikans bar på min gata, och kollat min mail och skypat med jonatan och pappa. det var underbart. Snart får jag internet till lägenheten och då kommer jag att vara mycket mer mottaglig för de som vill prata.

Klockan är 24:00 här nu, och 18:00 i sverige.

Så jag borde kanske gå och lägga mig.

Vi hörs.



en bild på mamma när hon vinkade av mig och stella på tåget till stockholm innan jag åkte. Jag har världens finaste mamma. Hoppas att jag får prata med dig snart.

"vardagslivet" börjar ta form

Nu har jag börjat jobba på kontoret!

Alla är kineser, utom jag och Felix, men hans assistent Nicole är tolk, och för övrigt helt underbar.

Idag var min andra dag och jag har nu gjort en första lerskiss i jättefin kinesisk porslinslera till ett mycket häftigt och hemligt projekt i Shanghai. Jag hoppas verkligen att det blir av, de ska på pitch för det på torsdag, så då får alla hålla tummarna.

Jag jobbar från 9.30-18.30, Summer (som jag delar lägenhet med) och jag går dit tillsammans. Hon tar bussen till jobbet och jag hänger på. Bussresan kostar 2 kronor. Men vi hade nog lika gärna kunnat gå hela vägen, för vi tar bara bussen två stationer!

till höger du hur en bussbiljett ser ut. I kina är dokument ofta svartvita med en röd stämpel. Jag tycker att det är så himla vackert.

Kontoret bjuder på lunch, den kostar runt 10 kr. på förmiddagen skickas en lista runt med alla rätter man kan välja på (och bilder till, tack och lov.) och sen får man fylla i vad man vill beställa. Rätternas namn består av ungefär 10 tecken, och man har typ två centimeters plats att skriva på. Jag har verkligen blivit förvånad när maten kommit och de har listat ut vad jag försökte knåpa ihop!

Summer är jätteduktig på engelska men väldigt blyg. Men jag har insett att om jag någonsin ska lära mig kinesiska så måste jag utnyttja henne till max. så idag bad jag henne att först säga allt på kinesiska när vi pratar, och sen på engelska om jag inte förstår (vilket jag inte kommer att göra).

Första kvällen jag var här kom det fram en man till mig, han såg prydlig ut med kostym och en liten portfölj och förklarade på ganska hyffsad engelska att han hade tappat sin plånbok och behövde 20 yuan (kr) för att åka bussen hem till sin hemstad. Jag ljög och sa att jag inte hade några pengar, men han fortsatte att be mig. Så till slut höjde jag rösten och bad honom att dra åt pipsvängen.

Sen fick jag lite dåligt samvete. Tänk om han verkligen hade blivit av med sin plånbok. 20 kr är ju ingenting om man kan hjälpa en stackare i nöd.
I kväll när jag kom hem kom samma man fram till mig och frågade exakt samma fråga..! Jag blev så himla arg så jag skrek på honom på engelska ”YOU ASKED ME THE SAME QUESTION TWO DAYS AGO”. Plötsligt kunde han ingen engelska. ”shenme?” sa han. (=vad sa du?).

Ha! 1-0 till mig.

Nästa gång han kommer ska jag skrika på kinesiska istället.

Hey yo!

Har kommer ett nytt inlagg (tack albert).
Grymt med alla kommentarer, jag far dem pa min mail sa de tas val emot.

I morse vaknade jag halv sju och var pigg som en mört.

Jag räknade ihop att jag måste ha sovit mer än 8 timmar så det var ju perfekt.

Upp skuttade jag och gick ut för att möta shanghai i morgonvimlet!

Förvånansvärt mycket var öppet och jag kunde glatt konstatera att kineser inte verkar ha problem med söndagar. här är ju alla dagar röda dagar. (hi hi)

Jag lyckades beställa in en nudelrätt på en liten restaurang där allt stod på kinesiska. Potatis och biff och nudlar. Det var ingen höjdare, men han som erbjöd sig att hjälpa mig att tolka menyn verkade så entusiastisk över att han kunde säga potato, så jag hade inte hjärta att tacka nej. Notan gick på 15 kr.

Sen kom jag hem vid nio, och somnade i sängen. Typiskt.
Halv elva bankade det på dörren och en gubbe klev in och pratade jättefort på kinesiska.

-gas control! Sa han, när han såg mitt frågetecken till blick.
sen tog han fram massa papper, öppnade en lucka i köket, bad mig skriva på några papper, och rusade ut igen. Allt var över på några sekunder.

huset

porten

köket

rummet

och nu har jag en mobiltelefon med mitt kinesiska nummer. Den ar fortfarande oskuld sa jag tycker att nagon borde ringa mig snart.

ding ding världen

nu har jag anlänt till ding ding världen.
jag kom fram efter 18 timmar sammanlagd resa, men med tidskillnaden på 6 timmar så blev det nästen exakt ett dygn.
Eftersom vi kom fram tidigt på morgonen var det ju bara att försöka sova på planet. Jag gick upp och kissade på natten (att gå på en flygplanstoalett i strumplästen är förresten inget att rekomendera). Då såg jag att typ alla var vakna, och tittade på film eller åt mat.
Och så klagar folk på att de är jet laged när de kommer fram?
härmed har jag ingen sympati för den typen av beteende.

När jag landat på flygplatsen och tagit mig igenom diverse tullar, passkontroll och smittskyddskarantäner med kineser med ansiktmask och kom ut till ankomsthallen, väntade chauffören Frank på mig. Med en handskriven lapp där det stod Säfström. Det kändes oerhört lyxigt.

Sedan fick jag komma till Felix och Åsas lägenhet, där de bor med sina två underbara barn. Vi åt frukost och lunch tillsammans och jag kände mig oerhört välkommen!

Sedan åkte vi till min lägenhet, som jag delar med “Summer”, en kinesisk tjej i min ålder, som också jobbar på kontoret. Hon har bott i lägenheten själv det senaste året så jag skulle inte gissa att hon är överdrivet entusiastisk över min inflttning.

Lägenheten ligger i alla fall hur centralt som helst, på en jätteschysst gata, och jag bor på 21 våningen. Tyvärr var själva lägenheten ganska lortig, även i mina mått mätt, men det ordnades snabbt med en trevlig städdam som ringdes dit, och kom och städade i några timmar (det slutade dock med att jag satt på knäna och skurade golvet själv när hon hade gått, för hon verkade ha filosofin att det bara behövdes skuras “där det syns som mest” varpå man kunde se en svart kant av smuts där hon slutat, typ som en triangel av intorkat smuts i hörnen. Notera att jag inte beklagar mig, jag bara analyserar.

Men nu är det fint och det börjar bli hemtrevligt här.

tyvärr spärras både fejan och blogspot och allt möjligt av kinesiska superduperbrandväggen, men jag ska nog hitta ett sett runt det hela. Så om ni kan läsa det här inlägget är det nog min bror som kommit till undsättning. Thanks.

Jag har fått ett kinesiskt SIM kort, som min mobil tyvätt inte tillåter, men imorgon fixar jag det, och då kan alla som har skype ringa till det numret alldeles gratis!
+86 13917325319 eller nåt.

puss så länge

det här är förresten utsikten från mitt fönster.

min adress i shanghai!

nu har jag fått min adress i shanghai. närmare bestämt Building 2, Nan Yang Road, Jing'an Temple, eller på kinesiska: 静安区南阳路183号2号楼2108室 . jag har lägenhet nr 2108. av det drar jag slutsatsen att jag kanske kommer att bo på 21:a våningen (!)
det pirrar i magen och det är svårt att förstå hur stor stan egentligen är.
det är bara så sjukt. och titta på skuggorna från husen. de måste vara typ en miljon meter höga..
jag kommer nog att känna mig väldigt liten när jag kommer fram.
här är lite snap shots från google maps.

visum - check!

igår fick jag ett nervöst sammanbrott när jag inte kunde hitta mitt pass. resultatet blev att alla saker i lägenheten vändes ut och in och upp och ner.
sen ringde jag förtvivlat jonatan som förklarade för mig att jag antagligen hade lämnat in passet till kinesiska ambassaden för att få mitt visum.
aha. gjorde jag?
det gjorde jag... och nu har jag fått tilbaka det med det här fina klistermärket!
och nu ska jag gå och vaccinera mig mot hepatit.
jag kunde känna hur de himlade med ögonen åt mig när jag ringde vaccinationsstället igår "den här sprutan ska man ta 4 veckor innan man reser" sa kvinnan i telefonen. äh. jag hade lite gulsot när jag föddes och mamma sa att jag var en utomordentligt snygg bäbis. min gulaktighet kompenserade tydligen för nyfödingars skrikrosa så jag var fräscht hudfärgad när jag kom ut. peace!

jag packar.

kan man ta med sig sin gästbok när man flyttar?
eller är det ny stad - ny gästbok som gäller?
äh jag tar med den. jag älskar min gästbok. synd bara att majoriteten av mina gäster inte känner lika positivt för den. Jag undrar om det beror på mitt teckningstvång, eller bara vanlig hederlig prestationsångest?

världens bästa Ceridwen Roberts har dock varit flitig!.
håll utkik efter henne säger jag bara. She's amazing.

här kommer lite till axplock. det är ju så fint!

tiden går så fort!!!!

mitt trumfkort

jag kommer att vara coolast i stan i Shanghai.
För jag har den här väskan.
"Shanghai Media and Entertainment Group"
tack pappa!

looking forward to seeing you too

nu har jag haft korrespondens med Kina.
min chefs assistent undrade när jag kommer, hon skulle nämligen köpa lite nödvänigheter till mig. som en stol och en lampa.
hon verkade jättetrevlig.
hon skrev i mailet "looking forward to seeing you" och även fast det snarare är en artighetsfras än något annat, fick jag en alldeles särkslilt trevlig känsla när jag läste det.
looking forward to seeing you too, skrev jag tillbaka.

visum

nu har jag fixat visum.
eller jag får det på torsdag morgon.
det slutade med att jag sket i det där avancerade arbetsvisumet.
jag kunde ändå inte få ett sånt tydligen för jag är inte "graduated".
så mitt läkarundersökningsäventyr verkar ha varit vad man kallar en waste of time and money.
men nu vet jag ju att jag är frisk iallafall.

hos morfar

på väg till stockholm gjorde jag och stella ett stopp i Katrineholm, och hälsade på morfar!
han har en gård, med hästar och hundar och katter. och ett växthus fullt med tomater.
det var underbart.

en fram- och tillbakablick

tänk. på fredag, om mindre än en vecka, åker jag till ett främmande land, en främmande stad och en främmande lägenhet som jag ska dela med en främmande människa.
det kommer säkert att gå bra. även om det känns som att marken försvinner under fötterna när jag tänker på det.
jag ska dela en tvåa med en kinesisk tjej från kontoret.
det låter helt perfekt på många sätt.
men risken är nog stor att jag blir besviken på min nya lägenhetskamrat.
jag har nämligen haft världens bästa rumskamrat, och inget kan ju mäta sig med världens bästa. det hör man ju.
jag har bara delat lägenhet på riktigt en gång, och det var med jessica, jag brukar kalla henne jessica fantastisk. för att hon är just det.
hon flyttade in i min (läs pappas) etta på 24 kvadrat förra vintern, och jag fick ha henne hos mig i några månader. Det var den bästa tiden i den lägenheten, som var mitt hem i tre år.

min fina syster

har klippt håret kort.
tänk om man hade varit sådär cool när man var 15 år...