skip to main |
skip to sidebar
ska min mamma sluta röka.
Jag tror inte att det beror på att hennes barn, inklusive mig, notoriskt mobbat henne i 7 år för att hon börjat röka när hon var över 40. Nej hon gör det för att hon vill börja ta hand om sig själv. Det tycker jag att hon ska.
jag önskar henne all lycka till - även om vi alla vet att lycka inte har någonting med saken att göra.
Däremot har hon förstått att kroppens skrik efter nikotin verkligen har det. Hon har därför köpt en ammunition av nikotintuggummin och plåster. De riktigta jojjo-rökslutarna skulle säkert kalla det fusk, men jag antar att det också är därför de är jojjo-slutare och inte bara slutare.
Jag har aldrig rökt en cigarett. När jag väl överlevt högstadiet utan att tacka ja till de "coola" typerna i rökrutan på skolan som stod där oavsett om det var rast eller inte, har jag väl helt enkelt inte sett någon jättelockande anledning att börja nu. Förresten är jag rädd att jag är den svaga typen som skulle falla direkt. Jag är ju till och med beroende av grönt te.
det jag ville säga var att
mamma.
jag tror på dig, du klarar det här.
till min glädje kan jag meddela att alla överlevde nedstigningen.
what can I say.
Black is black.
kräftor.
jag älskar att suga ut det salta vattnet ur de små liven.
mmm.
jag älskar linda för att hon hade vett nog att lägga sin kräftskiva en dag när jag är i stockholm.
jag älskar jessica för att jag får låna hennes SL kort hela helgen!
åh jag har faktiskt vikigare saker att göra än sånt här. Men jag kan inte låta bli, vem vet när jag blir "ledig" nästa gång.
Har hört att folk jobbar hela tiden där borta i aaaasien.
Har iaf blivit av med min blocket-oskuld, och fick sålt alla lagböckerna på några minuter. Yey
Eftersom jag är allt annat än street smart så har jag nu åkt på att skaffa värsta jobbiga visumet. Det här hade nog kunnat udnvikas. Solen har väl sina fläckar antar jag, jag råkar ha ganska många, varav en uppenbarligen är att inte veta när det är läge att vara tyst. Men Jonatan var så fin och sa att det ju faktiskt var precis sånt som jag kommer att lära mig under det här året.
Jag hoppas det.
Så nu väntar bland annat en väldigt genomgående läkarundersökning. (lungröntgen, test för Kolera, HIV, syphilis, allt...)
Men idag gjorde jag något fiffigt, i ett försök att delvis väga upp mot min tigigare dumhet, så tog jag de testerna jag kunde gratis, på ungdomsmottagningen.
Jag mötte Hans Wiklund i porten när jag skulle gå in. Förra gången jag var där så mötte jag Emma Wiklund.
De bor nog i samma hus. (som ungdomsmottagningen alltså. det är ju inte så konstigt om de bor i samma hus som varandra, vi kan ju anta att de är gifta, med tanke på efternamnen).
Jag får en så konstig känsla ibland när jag möter kändisar.
Det är som att möta en bekants blick, som man inte riktigt kan placera men som man for sure känner. Bara det att de inte känner mig och jag bara tror att jag känner dem.
Men jag fick en sån där reflex att öppna munnen och förklara mig.
Hans, om du hade kunnat läsa mina tankar hade det nog låtit ungefär såhär:
"eh hej. jag ska bara .. eh jag behöver HIV testa mig .. för mitt visum.. alltså jag ska till Kina"
Som tur var höll jag munnen, gav honom en konstig blick, lyckades låta bli att hälsa och gick generad in.
Nu ska jag berätta en sann historia.
Och ni får inte skratta för den är hemsk - inte rolig.
När jag var liten så bodde vi i ett stort hus på landet i skåne.
Det var fantastiskt. jag hade en katt som jag älskade.
Vi hade också några hönor. som jag inte älskade (de bajsade på gräsmattan).
Men en dag fick vi kycklingar.
De var så himla söta. (bilden ovan är helt missvisande)Men det var en kyckling som höll på att dö.
Mamman var helt ointresserad,
den fick inte ens gosa under henne.
Jag adopterade kycklingen.
Den fick bo i mitt rum.
Varje rast gick jag hem från skolan (som låg 200 meter bort)
och matade den med frön.
Ibland fick mina vänner följa med.
De var avundsjuka på min kyckling. såklart.
Jag var ju världens lyckost, som hade en egen kyckling, som var bara min.En natt så pep kycklingen jättemycket.
Jag tänkte att den nog kände sig ensam.
Så jag bestämde mig för att den skulle få sova i min säng.
Ni kan nog gissa vad som hände sen.
(som sagt, det är inte OK att skratta. det här var - och är - traumatiskt)
På morgonen var kycklingen livlös.
R.I.P älskade kyckling.
Johan, som är ordförande för A-sektionen, kom fram till mig igår och sa att han hade något han ville visa mig.
Ur ett trasigt brunt kuvär tog han sedan upp en bunt gulnade papper.
Det visade sig vara arkitektsetkionens sångbok från 40-talet!
Den var så himla fin.Den var regisserad som en vandring genom "arkitektens willa", med en sång för varje rum.
Här kan ni läsa texten till ritbiträdets sång.
nu har jag blivit informerad om att det inte går att läsa vad det står på min "sälj blandaren" lapp.
skitsnack.
de säger att gubben bredviv S:et ser ut som en bokstav.
Well. han är bara en gubbe - ingen bokstav. och man kan visst se vad det står.
Jag sitter på kårhuset och berättar för nyintagna på KTH om blandaren.
Alla är väldigt positiva och imponerade av vår fina tidning!
Men de verkar inte supersugna på att sälja den, trots mitt fina kollage.
Titta vad fint Oscar och Jessica har gjort i sin lägenhet. De har specialbyggt en säng. Rummet har en böj inåt så de har sågat till en säng som är anpassad efter formen på rummet.
När jag skulle fotografera underverket låg det en vit strumpa på sängen (se "strumpa"). jag tyckte att den förstörde fotot lite och tänkte högt och sa "ska strumpan vara med på bilden"? hon trodde (med all rätt, och i stundens inlevelse) att jag menade strumpan hon hade på sig, och satte välvilligt upp foten på sängen så att den skulle synas. Då fick hon syn på strumpan jag egentligen syftat på. Det blev på något sätt hemskt komiskt, främst för att jessica blev så generad. det var så gulligt, hon menade ju bara väl och det var ju jag som hade varit otydlig.
Tyvärr går det inte att återberätta sådana här roligheter, det är som att försöka fota en fin utsikt. värdelöst.
så här känns mitt huvud.
Min bror, Albert, och pappa kom förbi lägenheten. Och så frågade jag Albert om han tänkte komma och hälsa på mig i Shanghai. Han såg osäker ut. Det verkade vara en pengarfråga... Då frågade pappa om han inte ville hänga med honom och Stella när de skulle åka. Så nu är det bestämt! wie! albert och stella och pappa kommer och hälsar på på novemberlovet.
när kommer du?
jag och pappa fixar lägenheten. - så att den blir fin nu när jag ska FLYTTA UT.
vi har slängt ut min jävla sängsoffa som bara gick sönder hela tiden. (och som dessutom var fett obekväm som soffa (vad är då poängen med en sängsoffa kan man fråga sig, vilket jag också gjorde.)
så nu har vi köpte en underbar säng. En byrå. vi ska slänga ut allt mitt skit.
IN med en platt tv.
åh det kommer att bli najs.
som ett litet minihotell.
och det kommer att bli klart snart så att jag hinner njuta av det de sista veckorna innan jag drar.
Jag cyklade bort till Kinesiska ambassaden idag och fick en liten påminnelse om vilken otur jag har när jag tänker ibland.
Man måste ju ha ett foto till sin ansökan.
Det borde jag ha insett.
dumma mig!
Men det det är fixat nu, och jag led inte speciellt av den härliga cykelturen till soliga djurgården.
vi gick förbi en billig frisör. Men en salongen som vill associeras med en Britney-friserad docka i skyltfönstret kan ju inte få överdrivet många kunder oavsett pris. Eller jag vet inte, brittan är kanske jättestor i Münster, och de kanske inte hunnit få nyheten om att hon nu sparat ut kaluffsen igen och åker runt världen i en sexig cirkusturne slängandes med håret.
men med några krokodiltårar darrandes i ögonvrån och ett desperat försök att ta alla böcker jag hade med mig (många) i en påse (det projektet misslyckades) - men med en snäll personal ordnade det sig.
jag fick ta lagboken i handbagaget, och fick till och med gå föra i kön till incheckningen.
Man skall inte underskatta makten av en kvinnas tårar. (eller hennes tur, om man hellre vill se det på det viset)
Ryan air, de fulingarna, hade även satt i projekt att utkonkurrera flygbussarna genom att köra egna bussar från Skavstas flygplats (som missvisande kallas Stockholm/Skavsta, när det snarare borde heta Norrköping/Skavsta) in till Stockholm.
Så inte nog med att det kostade ynka 75 kr att åka hem. Det var "köp två betala för en" och en vänlig kvinna (som tidigare på flygplasten visat mig var jag skulle väga väskan) frågade om jag ville dela med henne.
Slutet gott allting gott
och försöker med blotta öga avgöra om den väger mer än 15 kilo. Lagboken ligger där och hånler åt mig. Nästan 3 kilo bara där.
Dumma den.
Dumma Ryan Air.
Ikväll är jag hursomhelst tillbaka i Stockholm.
Kommer att sakna Hamburg lite. det är schysst här, och så har jag ju världens bästa sällskap!
men det ska bli trevligt att komma hem till Stockholm, även om veckan kommer att vara proppfull av saker att styra upp -
- visum till Kina. måste försöka ordna ett så att jag kan lämna landet och komma tillbaka igen.
- tentorna, i kinesiska och juridik
- biljett till kina. fan jag har ingen biljett dit än.
men nu tar vi det en dag i taget.
Här ser vi två exempel på hur problemet "folk genar över gräsmattan, så att det blir leriga stigar"-problemet kan lösas.
1) lägga nytt gräs, så att gräsmattan (temporärt) blir hel och fin igen.
2) inse att stigen antagligen kommer att komma tillbaka, och därför göra den till en ordentlig gånväg.
jag vet ialla fall vilket alternativ jag skulle föredra.
Nu är vi tillbaka i Hamburg igen.
Amsterdam var fantastiskt, och bjöd på ett perfekt väder hela helgen.
Men det var väldigt turistigt, första dagen gick vi bara runt och suckade för att allt var så himla fint.
Andra dagen insåg vi dock några av nackdelarna med en stad som är som en stor variant av gamla stan i stockholm, och det kändes som att en helg där var en alldeles lagom lång vistelse.
nu ska jag och jonatan åka till amsterdam över helgen.
det blir grymt.
jag har hört att de har bra muffins där...
sen åker jag tillbaka till hamburg, för att ta flyget till estocolmo på tisdag. tjoo
så här tror jag förresten att de ser ut.
jag sitter i lägenheten och tycker hemskt synd om mig själv. Jag hatar att vara förkyld. det känns som att ett slemmonster satt sig i min näsa och kittlar den med en brännässla - sluta med det dumma monster.
vet ni förresten skillnaden på de här två kinesiska tecknena.
det första betyder 1 och det andra 100 000 000.
De har samma uttal fast med olika toner.
ett uttalas yi, i första ton (lyssna här)
hundra miljoner uttalas yi, i fjärde ton (lyssna här).
jag har börjat ge upp hoppet om att en dag kunna säga det jag menar på kinesiska utan att risken är överhängande att jag sagt typ "häst" när jag menat "mamma", för att jag råkat få en fånig liten ton fel.
nu sitter jag på ett annat av favoritcaféerna i hamburg. Glömde hörlurarna i lägenheten så det får bli lite kinesiska istället för juridik.
Jag har köpt mig en sjal också. är lite förkyld så jag tyckte att jag förtjänade den. det gjorde jag antagligen inte. (men den var iallafall inte "made in china" så det kändes lite mindre wasted då) även om Jonatan skulle säga att det är väldigt irrationellt av mig att tänka så.
Fritz kola för de som undrar, är koffeinhaltig cola dryck med världens snyggaste logga.
"ett penningbelopp som en myndighet eller domstol kan ålägga en part att betala för att ha underlåtit att följa ett beslut."
den här juridikkursen är verkligen allmänbildande.
i lördags lagade jag och jonatant meze i fyra timmar! och det blev så sjukt gott.
Vi gjorde:
houmous (kikärtsröra)
babaganouj (aubergineröra med koriander)
tabouleh (bulgursallad)
falafel (du vet)
friterad blomkål och squash
och lite stekt lamm till det.
det var inte alls speciellt svårt och nästa gång kommer det nog inte att ta lika lång tid!
det finns fortfarande kvar av rörorna. så nu ska jag äta en grym lunch!
jag tänkte kanske tänkte ha en stämpel som jag kan sätta på bilderna i bloggen. så att man förstår att jag har gjort teckningen/ tagit bilden. har inte bestämt hur den ska se ut än.
ett av de bästa caféerna jag någonsin varit på!
det ligger jättenära Jonatans lägenhet, i Altona här i Hamburg.
här drack jag mitt morgonte. Sittande på en gymnastikplint.
I ena änden är caféet ett vanligt fikaställe, (med fantastiskt te), och i andra änden är det världens finaste tvättrum! med dj bås.
somliga överglänste nästan paraddeltagarnas färgglada outfits.
det är inte varje dag man blir omsprungen av en rockringande bög i högklackat!
men så är det inte Christopher Street Day i Hamburg varje dag heller!
nu sitter jag i köpenhamn och väntar på tåget som går 17.26. (15.26 tåget var fullt) - För tre veckor sedan satt jag här i köpenhamn och väntade på tåget, som skulle gå 17.26. (15.26 tåget var fullt även då).
men den här gången har jag mycket mer packning, så jag orkar inte rulla ut min tunga väska i solen på köpenhamns kullerstendbelagda gator.
istället har jag betalat 29 danska kronor för världens minsta kaffe, och sedan ytterligare 20 kr för att få använda internet. jag intalade mig själv att jag behöva kolla mailen. (hade såklart inte fått några mail).
men nu är det bara sex timmar kvar tills jag kommer fram till hamburg. it will all be worth it.
Det är inte varje dag man fångar oräkneligt många nyckelpigor på en bild.
Inlägg
