jag hade en gång en kyckling.

Nu ska jag berätta en sann historia.
Och ni får inte skratta för den är hemsk - inte rolig.
När jag var liten så bodde vi i ett stort hus på landet i skåne.
Det var fantastiskt. jag hade en katt som jag älskade.
Vi hade också några hönor. som jag inte älskade (de bajsade på gräsmattan).
Men en dag fick vi kycklingar.
De var så himla söta. (bilden ovan är helt missvisande)Men det var en kyckling som höll på att dö.
Mamman var helt ointresserad,
den fick inte ens gosa under henne.
Jag adopterade kycklingen.
Den fick bo i mitt rum.
Varje rast gick jag hem från skolan (som låg 200 meter bort)
och matade den med frön.
Ibland fick mina vänner följa med.
De var avundsjuka på min kyckling. såklart.
Jag var ju världens lyckost, som hade en egen kyckling, som var bara min.En natt så pep kycklingen jättemycket.
Jag tänkte att den nog kände sig ensam.
Så jag bestämde mig för att den skulle få sova i min säng.
Ni kan nog gissa vad som hände sen.
(som sagt, det är inte OK att skratta. det här var - och är - traumatiskt)
På morgonen var kycklingen livlös.

R.I.P älskade kyckling.